.

Så tragiskt att jag bara känner lust för att blogga när allt är piss. Kanske inte så konstigt för när man är glad och lycklig så vill man inte sitta framför en dator. Dessutom tycker jag det är lättare att skriva deppiga saker, hahaha. Det är liksom skönt att överdriva lite och tycka lite extra synd om sig själv. Tycker det är svårt att skriva om glädje, känns alltid så cheesy, men det är så det ska vara.

Allt känns bara tråkigt och bajs just nu. Allt och alla är dem samma. Plugget (Läs: en uppsats, en hemtenta, en analys av fucking röda rummet och valfri film = tråk film på 2,5h) suger den sista lilla livsglädjen och energin ur mig. Imorse när jag vaknade ville jag dö, helt ärligt. Sover dåligt gör jag också, vaknar typ vid 5 varje morgon och tror att jag har försovit mig. När jag äter mår jag illa, när jag tänkter på mat mår jag illa känns som mmin kropp försöker tvinga mig in i någon slags bullemi, jag som älskar mat. Maten är ju ljusglimten i pluggandet, då får man ju ta paus.

Blir fan sur på mig själv när jag är såhär. Sitter och klagar på allt, vem pallar med?! Därför skriver jag här, så sjukt ointressant men väldigt nödvändig. Mina problem är så små att dem knappt kan kallas för problem men det gör lika ont för det! (Snook i mitt hjärta)