För jag blev en av dem som aldrig kommit hem

Är i en mellan fas i livet. Känns som jag avslutat en del och ska inleda den andra. Är bara lite trög startad. Nästa år, alltså om ungefär 6 dagar kommer allt förändras. Jag fyller 19 och jag har allt framför mig. Ska bara invänta min goda vän som först måste ta studenten. Sen sticker vi. Tänker inte vara kvar här en sekund för länge. För varje sekund känns som en evighet. Hur äventyret kommer arta sig vet bara gudarna. Början är solklar; kliva på ett plan lyfta och försvinna. Sedan är världen framför våra fötter. Så mycket att upptäcka, så mycket att se, så mycket att uppleva, så många möten, så många nya själar.

Detta kommer bli fett. Vem vet kanske aldrig kommer hem igen...

Så sjukt exalterad att jag knappt kan sitta still...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0