Allt

Vi står nära intill varandra. Massan av människor har fört oss samman, inte mig emot. Vi står så när, vi andas samma luft. Gud jag vill bara säga det. Säga vad? Allt. Allt som finns inombords, allt som finns på grund av dig. Alla tankar, alla känslor, all ångest, all glädje, all sorg, allt... allt. Men jag vågar inte. Ännu ett gyllene tillfälle flyger förbi och krossas tack vara min förbannade feghet. Hur kan en människa vara så sjukt jävla feg? Vad har jag att förlora?

Allt...

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0