.

Han lyckas alltid dra mig tillbaka in. In i alla tankar om honom, i alla drömmar och förhoppningar. Påvägen hem från träningen för ca en timme sen cyklade han i fatt mig. Frågade om jag ville ha skjuts. Så jag tacka såklart ja. Där bak med händerna runt hans midja kändes allt så himla bra. Det kändes lätt, som att det skulle kunna vara han och jag utan några som helst problem. Men sen djupt inne vet jag att det aldrig kommer bli han och jag. För även om folk säger det motsatta så kommer jag alltid tycka att han är för bra för mig. Men fy tusan va gott hans jacka luktade.